Jump to navigation
Leandoer skriver om läsning, om viskande böcker, portförbjudna av IT-industrin "korrigerande" digitalisering. Tja, inte riktigt så. Men ändå...
som kommunist borde jag känna samhörighet jag borde som kommunist känna känna borde jag som kommunist
#Stockholm. Flyktningsdramatik & oväsenspolicy. Samt: polis, polis, #potatisgris. Och så #Strindberg givetvis.
Kyrkan, träden intill, vaggande undervattensvarelser, och så alla dessa fotgängare, av och an, gengångare ...
Vi lever, sägs det, i en övergångstid. Frågan är bara vilken. Ulf Eriksson har en egen uppfattning om det. Det har han skrivit en bok om på uppåt 440 sidor. Det begravda berget heter den. Science-faction, som det ibland omskrives. Verkligheten som var och vet överträffar all fantasi när den tillåts fantisera lite...
Länkar & Listor. Däribland goda ställen att söka sig till i nätets labyrint. Jorge Luis Borges brukade varje vecka drömma att han irrade i det oändliga mönstret. Där går man lätt vilse. Sak samma med Internet. Här gör vi det något lättare, sju svenska sajter som hör till de bästa
vill ligga i gamla brallor ett soffhörn blir bra, grus runt omkring och en avliden tévéapparat som skräpar i väntan på bättre tider...
nu vill jag gå bort, långt bort med en blyertsstump
En som skriver bra om läsning är Alberto Manguel. Honom bör man läsa. Böcker är det bästa han vet. Min egen onkel Sven säger detsamma: böcker är en välsignelse. Med all rätta.
Huset där jag bor är beläget i en av Bryssels rikare kommuner. Detta gäller dock inte för det kvarter i vilket huset har byggts nån gång. Det är mer än hundra år sen, exakt datum är okänt. Det sägs att marken består av rivningsavfall som skyfflades hit när de raserade småfolkets boende för att bereda plats åt herrskapets ståtliga justitiepalats, en av Bryssels tvivelaktigare prydnader. Julien Gracq har beskrivit det som en "åska av sten". Vi sitter alltså på rätt ostadig ihålig grund. En gång blev det stort hål i gatan när en sopbil sjönk genom asfaltskorpan.
