som kommunist
borde jag
känna samhörighet med folket
som avnjuter kaffe och
våfflor här på konditoriet
eller gåendes i sakta mak
släpande på hund eller trolovade
uti gatan
men det kan jag inte
upplever dem som klumpiga
klumpar, med dem vill jag
inte ha något att göra
de är gamla, i förtid
gamla, ögonen
slockna, närmast liknar de
skyltdockor,
jag vet: att tänka så är fel,
inget tvivel om det
skulle partiet, med mitt instämmande,
säkert beslutat, vid den tid
partiet ännu fanns till,
flaggande illrött smällande
i vinden, det nya goda
samhällets vind
och flagga,
jag får ta och
skärpa mig.