pappa dog när jag var liten
jag hade inte ännu blivit femtio
jag var så mycket yngre än honom
och vad kan man då tala om?

när pappa dog gick jag runt i det tomma huset
fåtöljen stod vid trädgårdsfönstret
dit hade den hasats fram
för att blicka på det som snart skulle suddas ut
i livets försvinnande

pappa dog när jag ännu var barn
ej ännu de femtio fyllda
blomstret och det sjudande gröna
i trädgården
kunde jag bara samtala med som en främling

hej sa jag
hej sa han
när han än var vid liv
men sen tröt det
vi var ju inte jämnåriga

lite senare låg han på sjukhus
det var mycket vita lakan
någon vänlig själ hade lagt en ros
i det knäppta händerna
jag försökte tala lite med honom då
när han låg där kall och död

hej sa jag
hej sa han
när han var död
och vi hade så mycket att säga

när pappa dog blev jag ensam
inte fullt lika gammal som honom
men likväl döende med
blicken spänd på livets försvinnande