Kom gärna med kommentarer skrev Knut Lindelöf för inte så länge sen, närmare bestämt de 13:e juni. Den inbjudan stod i ett inlägg, postad på hans ypperliga blogg, med titeln Höger mot vänster eller globalister mot nationalister. Den är nog så viktig och därför värd att ta del av och diskutera.

Knuts text kan läsas här https://www.lindelof.nu/hoger-mot-vanster-eller-globalister-mot-nationalister/

För att sammanfatta kontentan i korta drag.

Frågeställningen gäller ytterst huruvida den politiska höger-vänster-skalan bör i dagens läge fortfarande betraktas som aktuell - eller tvärtom förlegad. Knut, som själv härstammar från det han kallar den "klassiska vänstern", menar att det finns icke befängda grunder för att anse att den skalan "förlorat sin betydelse".

Frontlinjer

Vilka grunder då? Jo, saken är nämligen den att det finns folk, utifrån klart icke-vänster håll (men knappast dumskallar), som anser att den avgörande motsättningen idag ("den stora nya frontlinjen i Västvärlden") har som kännetecknande skiljelinjen mellan globalism och nationalism.

Översatt till svenska förhållanden inför det stundande riksdagsvalet i september innebär detta att kampen kan sägas utspelas mellan å ena sidan globalisterna (dvs nästa alla etablerade partier, från M till V via C, L, KD, MP och S) och, å andra sidan nationalisterna, märkligt nog blott företrädda av ett enda parti, de knappast salongsfähiga Sverigedemokraterna på den yttersta högerkanten. Risken är stor, observerar Knut, att valutslaget kommer att utmynna i en riksdag "med 30% nationalister" (antiglobalister med SD som landets största parti)" mot sju andra partier varav "ingen når ens 20%". Och det kan ju liknas vid en sprängning av höger-vänster-skalan. Ytligt sett.

Poängen i tankeställaren kan nämligen sägas vara en helt annan. Det besynnerliga, det rent av paradoxala i situationen är, som Knut skarpsynt påpekar, att "den stora underströmmen bland västvärldens gräsrötter (inkl. Sverige) går mot att allt fler motsätter sig globaliseringen", och mot urholkningen av "det egna landets suveränitet och demokrati". Hur galet och sjukt som helst! Det enda partiet som torgför dessa antikapitalistiska gräsrotsståndpunkter är det högerextrema SD...

Lite skarpskytte?

Om den frågan vill jag minnas att Jan Myrdal hade ett par insiktsfulla ord att säga. Det var 2014 i FiB/K. Saken gällde den gången det franska högerextrema Front National (nyligen omdöpt till Rassemblement national, Nationell uppslutning). Tonvikten i Myrdals skriftställning låg på det tankegods Front National plundrat hos vänstern. Inte undra på sen om arbetare i allt större omfattning röstar för detta FN/RN, dess paroller står ju i rak linje med sådant socialister och kommunister förespråkade för inte så jävla länge sen. (Jämför: 25% av LO:s medlemmar föredrar SD framför Löfven, enligt Aftonbladet den 11:e juni). (Detta då bortsett från de främlingsfientliga inslagen mm. hos FN/RN och SD.)

Myrdals skriftställning går att läsas här https://www.janmyrdalsallskapet.se/av-jan-myrdal/item/570-myrdal-om-front-national-en-eftervalsanalys.html. Den översatte jag och postade i Belgien: http://community.dewereldmorgen.be/blog/erikrydberg/2014/04/30/a-propos-de-marine-le-pen

En annan som gjort en jämförbar iakttagelse är den tyske marxistiska filosofen Ernst Bloch. Kring 1933 under nazisternas framfart noterade han att deras propaganda hade till en början "stulit den röda färgen" för att därefter stjäla gatan med det "tryck den kan utöva" i form av demonstrationer och fanbärande tåg (Erbschaft dieser Zeit, Suhrkamp, 1962, översatt 2017 till franska, Héritage de ce temps, Klincksieck, men tyvärr inte på svenska). Det enda de inte plundrade var ordet "proletär" men för övrigt kan kuppen beskrivas som ett "bedrägeri vars byggstenar bestod av perverterade revolutionära slagord".

Det tål att ordentligt granskas. Knut avslutar sitt inlägg med att säga han inte rikigt vet hur han i detta läge skall rösta (sak samma här) men nog viktigare med påpekandet att denna nya klyvning mellan globalister och nationalister "borde stämma många vänsterpositionerade till eftertanke". För att än en gång upprepa saken: hur har vänstern kunnat hamna i sådant läge att dess klassiska paroller blivit (i stor del) bestulna av de andefattiga på den högerextrema kanten?

Amerikansk hjärntvätt

Bra material i den frågan kan man inhämta hos den egyptiske marxisten Samir Amin. Född 1931, nästan jämnårig med Myrdal och fortfarande lika aktiv. Han har skrivit väldigt mycket (knappt något översatt på svenska tyvärr) samt verkat som rådgivare i planekonomi åt åtskilliga nybildade afrikanska regeringar efter avhängningshetsvågen under sextiotalet. Om honom kan man tvivelsutan säga att han tillhör, för att använda Eisensteins träffande uttryck, "den tänkande mänsklighetens avant-garde".

Med anledning av World Social Forum 2006 i Bamako skrev han en lång text om de frågor vår senkapitalistiska tids politiska omgivning ställer för vänstern. Det är en bitvis dyster bild han upptecknar.

Texten (franska) finns här https://www.cairn.info/revue-actuel-marx-2006-2-page-102.htm. Samir Amin har egen blogg (franska, engelska, arabiska): http://samiramin1931.blogspot.com/

Jag tar och sammanfattar tankegången.

Till att börja fastställer han det självklara, det vill säga att den "faktiskt existerande kapitalismen" inte är "hållbar" men också, märk väl, att utvägen därifrån kan gå både mot det bättre och det sämre, två vitt skilda möjligheter som båda bör hållas i minnet om man önskar tänka dagsläget. Utvägen kan med andra ord dra både åt vänster och åt höger. Att Samir Amin givetvis arbetar med ett höger-vänster-skale perspektiv behöver knappast understrykas.

Men som sagt, bilden är rätt dyster. EU? Ge upp allt hopp om förändring. Den är blott "den europeiska luckan i det atlantiska projektet underställt USA:s hegemoni". Inte undra på sen om de tongivande tongångarna (radio, press, tv) utifrån EU har till uppgift att befästa som föråldrad ("mossig") hela den europeiska politiska traditionen, samt klassanalysen, samt respekten för det nationella beståndet (till förmån av "gentemot kapitalet maktlösa regionalismer, eller rent av etnokratiska konstruktioner typ baltiska, kroatiska, osv."). Tja, inte bara utifrån EU, dylikt tjat hörs från alla håll, vilket kan sägas vara överbevisat av sammanhållning i dessa frågor mellan de sju etablerade partierna som nu sitter i startblocken. Och inte bara där. Denna "amerikanisering" (för att använda Amins beteckning) av den nog så allmänrådande världsynen har även smittat antiglobalistiska rörelser, bland annat genom just ett avståndstagande från höger-vänster-skalan i dessa kretsar - vilket, för att tala med Knut, borde "stämma till eftertanke"...