Fakebook med flera. Det verkar som om det pågår för mycket otäckt fisande i dessa trakter. Ordkrig (& bildkrig) är på gång. Politiska höjdare retar upp sig. Fakenews, hatspråk och internettroll skall kriminaliseras. Hur och av vem? Bäst att se upp på åskådarläktarn. Beslöjade skyddsänglar är på väg.
Den engelska finansveckotidningen The Economist tog sig nyligen an Facebook med dithörande liga, framställda som smaskigt oroväckande på omslaget: "Social media's threat to democracy" (Sociala medier utgör ett hot mot demokrati). Inuti, en fyrsidig artikel med samma sorts kommersiella aptitretande löpsedel: "Hur världen övertogs av trollen". Du kan gå till läggen, numret kom ut den 4:e november, 2017, givetvis.
Nedgrävt i denna halvutbildade rant stod det ett par intressanta fakta. Angående exempelvis maktkoncentrationen i industrin: "Facebook och Google står för cirka 40% av Amerikas digitala innehållskonsumtion". Det kan tyckas vara ett ovårdat sätt att framställa läget. Tänk om du fick frågan på biblioteket: "Nå, lille vän, vad för slags innehåll vill du förtära idag?" Eller på jobbet, en kamrat som i brist på bättre konversationsämne kör med detta: "Harru läst nått bra innehåll på sistone?" I bägge fallen blir det höjda ögonbryn anande hjäntvättad jargong. Statistiken är emellertid värd att kolla. Till exempel: "Tillsammans kontrollerar Facebook och Alphabet, Googles moderföretag, hälften av världens digitala reklam." Inte dåligt. Och faktiskt oroväckande.
Dumma USA, om igen
Man får också lite siffror över the American Way of Life. Amerikanarna (i Staterna förmodas), berättar The Economist, "fingrar på smartphonen i genomsnitt mer än 2.600 gånger om dagen (dubbelt så mycket hos de tyngre användarna)." Därtill: "De lajkar saker på Facebook omkring 4 miljoner gånger varje minut." Samt: "Amerikas invånare [läs: USAs] fiser cirka 3 miljoner gånger varje minut." Där fick jag faktiskt kolla upp det, denna nya användning av ordet "fisa". Jag visste inte att man "fes" vid varje knappande på skärmen. Verkar knasigt. Men okej, nästa gång du "postar" något kan det vara värt att minnas att du är riskerar bli tagen i bar fisande gärning. Nå, detta är data folk i USA knappast kan vara stolta över. Å andra sidan, inget att förvåna sig över. Som den egyptiske marxisten Samir Amin nyligen påpekade är USA utan tvivel världens mest avancerade kapitalistiska land, men så är det också stället där det socialistiska medvetandet överlag står som svagast.
Det bör tillfogas att det är ibland svårt att ta siffrorna på allvar. Ta diagrammet som visar hur många timmar (utanför arbetstid) det ägnas åt skärmstirrande i olika länder. Hong Kong toppar listan: uppåt fem timmar. Storbritanien kommer som tvåa med lite över fyra timmar. Därefter USA, nästan fyra timmar, Japan, lite över tre timmar, Frankrike och Ryssland hinner nästan ikapp. Det är bara Mexiko som verkar sitta illa till: knappt två timmar. Varje dag, alltså. Här bör man dock utbrista med ett Vafan! Hur fan kan man beräkna hur många timmar ett helt folk stirrar sig blind på skärmen? Dessutom måste man anta att det rör sig om genomsnitt. Genomsnitt är genomgående vilseledande. Ta en befolkning bestående av två individer. Den ena leker med skärmen två timmar om dagen, den andra noll, ger fan i grejen. Här blir alltså genomsnittstiden en timma. Det har till följd att skärmtoxikomanens förbruking halverats, och att smarta han, hon, hen eller hin som inte vill ha något att göra me't överlastas med en hel fakenewsartad timme. (Lägg till: alla dem som inte "släckt" skärmen utan att för den skull ens tittat på den.) Ett ärende för polisen?
Ryssarna i farten, om igen
Det är inte slut. Våra tappra journalister på The Economist går sen över till den ryska opinionskidnappingen under presidentvalet. Ser man på! Enligt Facebook har ryskt "innehåll" nått 126 miljoner människor i Staterna och därmed kidnappat själarna av "omkring 40% av landets befolkning." Detta något paranoïda påstående underbyggs naturligtvis inte av den minsta gnutta information om metoden Facebook använt för att fiska fram denna siffra. Omfattar den exempelvis kopplingar till den ryska nyhetsbyrån RT (Russia Today), som nyligen ämbetsvägen kvalificerats såsom en yttring av "främmande agenter" (spioner i daglig tal)? Enligt Wikipedia, når RT 700 miljoner hushåll spridda över hundra länder, varav förmodligen en hel del boende i USA.
Och även om utgår från antagandet att siffran blott avser de hemligt fabricerade pseudonyheter ryska bedragare sägs sprida i syfte att rubba opinionen, vem kan i ärlighetens namn tro att alla de 126 miljonerna så kallade offren för operationen har fallit som en man huvudstupa i lurendrejeriet? Om så vore fallet kan man ju bara dra den slutsatsen att 40% av USA's befolkning bör idiotförklaras. Det stämmer kanske. De finns dem som anser det. Men den frågan låter vi vara.
Öfverförmyndaren, om igen
Än är det inte slut. The Economist går nämligen sen över till att granska hur industrin och dess översiktsinställningar jäktar upp sig för att skydda allt dumt folk som blint insuper "skadligt" innehåll. Så till exempel lär YouTube ha experimenterat med protokoll som "styr jihadister bort ifrån våldsbildflöden och istället visar dem innehåll som motsäger vad de tittar på." Och så är det förslaget att använda pop-ups som skall flagga mitt i flödet med moderliga varningar typ "Vill du verkligen dela med dig detta? Detta nyhetsmaterial har visat sig vara falskt." Hoppsan! - "har visat sig": vem har kommit fram till det? Vem skall bestämma vad som är sant och vad som är falskt? Eller vad som skall betecknas (av vem?) som hatspråk? Nån änglalik öfverförmyndare? Frågan är inte retorisk. I Tyskland är "social media companies" skyldiga att "ta ner hatspråk, typ Förintelsenegation, och falska nyheter inom 24 timmar vid vite om 50 miljoner euros." (c:a 500 miljoner kronor). Hur detta sker och vem dömer om saken är inte fullt klart. En sak är dock mycket klar: industrin gillar det inte.
I Frankrike där man bollar med ett likartat lagförslag har myndigheterna utsatts för målinriktad lobbyverksamhet. Den 9:e november, upplyser det franska satiriska veckobladet Le Canard enchaîné (av den 15:e november), mötte en ämbetsman med jobb hos den franska kulturministern en viss Benoît Loutrel, en fd tjänsteman på nätverkens översiktsorgan (sånt hjälper) som övergått till att vara springpojke i Googles ärenden. Och han gav följande råd: "Det är inte bästa tiden för att införa strängare lagstiftning, särskilt som landet nu vill satsa på det digitala. Tänk på att våra investeringar kan illa beröras." För sådant finns det hävdvunnet ord. Det heter korruption. I det här fallet av det mjuka salongsfähiga slaget. Ej belagt med straff. Business as usual.
Väl att märka: den felande länken. Det underliggande budskapet i The Economist liksom hos de flesta högtravande fördömanden av fakenews (nu sist brittiska Ms Theresa May & spanska regeringen) är, nummer ett, att allt de själva säger är riktigt, sant och ovinklat. Och nummer två att folk i allmänhet (vedertaget idioter allihop) inte kan se skillnaden. Det har vi hört förut.
Detta är en svensk version av ett engelskspråkigt orginal insatt på bloggen. Artikeln i The Economist kan läsas i dess helhet här: https://www.economist.com/news/briefing/21730870-economy-based-attention-easily-gamed-once-considered-boon-democracy-social-media. Le Canard enchaîné, kanske det enda oavhängnigt kritiska franska nyhetsbladet, har däremot valt att endast stå till buds i pappersform. Tappert, dessa dagar.